Då har jag varit far i åtta år

Förra veckan fyllde Axel åtta år. Det firades med en hel del paket som blev mycket uppskattade. Jag skulle kunna skriva en hel del om alla paket som det finns intressanta historier om. Som att både Inga och jag har skapat något själva. Inga virkade en Perryfigur och jag sydde en tröja där jag använde en gamla favorit t-shirt till trycket. Men ni får njuta av bilder och fantisera om vad det finns för spännande information bakom bilderna.

Skaparlust och superman

Om du frågar Melker vad han heter blir svaret med mycket stor sannolikhet inte Melker. Ofta tillrättavisar han mig när jag tilltalar honom med just Melker, det namn som jag själ gav honom för drygt 3,5 år sedan. "jag heter inte Melker jag heter jag heter stålmannen". Det är inte bara något han får för sig då och då, han är väldigt konsekvens. På förskolan, hemma, om någon frågar på stan och till och med när vi har kvällsbön ber han att Stålmannen ska sova gott. Och när det är dags att sova är det allra helst sin stålmannenpyjamas han har på sig. Men han är inte ensam om att bli en superhjälte under nattid då och då. Ibland har vi två superhjältar sovandes hemma hos oss.

När vi inte somnar superhjältar här hemma har vi kommit in i en period då vi är lite med kreativa och produktiva. I vardagsrummet står vårt gamla köksbord. Det kan fungera som ett matsalsbord, spelbord, arbetsbord men den senaste tiden har det varit lite av ett pysselbord. Det ser ofta ganska stökigt ut på bordet men på något sätt gillar jag det lite grann. Det visar att vi gör saker, det mår jag bra av.

Lätt att tro att bilden är tillrättalagd men den är väldigt mycket äkta.

Längst upp i bild kan du skymta en ofärdig kjol som jag fick för mig att sy åt Selma. Kjolen är något som jag inte har haft speciellt mycket kontakt med förut. Jag har många i min omgivning som använder kjol men att se dem använda den är den relation jag har till plagget. Nu när jag har en dotter har jag kommit närmre plagget. Och jag tänkte att det kan ju verkligen inte vara svårt att sy en själv så utan mönster gav jag mig på uppdraget. Inga och jag har sparat på flera plagg som vi inte använder längre som vi har som tygresurs och i gömmorna fanns en tygkjol som nu är sönderklippt och återanvänd till en betydligt mindre kjol. Såhär blev den. Jag är ganska nöjd även om vissa sömmar är lite sneda och så.

Det händer saker hos familjen Nilsson

Vardagarna kommer och vardagarna går men när vi summerar lite vad det egentligen är som händer i livet så märks det att det inte bara står still. Om någon vecka blir Selma 11 månader och det är inte långt ifrån ett år. Hon blir allt duktigare på att släppa taget och stå alldeles själv. Nu väntar vi med spänning på när hon ska försöka ta de första stegen. Jag tror att det kommer ta en stund eftersom krypa går så mycket fortare. 

Någon gång när jag gick i gymnasiet i slutet av 90-talet fick jag för mig att sy mig ett par jeans. Förra veckan testade jag på det igen men den här gången till Axel. Min mamma hjälpte mig att klippa ut de olika delarna från ett par av mina egne byxor som jag inte använder längre. Sen utsatte jag Ingas symaskin för ett stort test att sy ihop ett par jeans. Den klarade det fin även om jag fick trä om maskinen ganska många gånger. Axel blev mycket nöjd med byxorna, så pass att det var just dom som han valde när alla hans byxor var rena.

I mars flyttade vi in i huset där vi bor men först idag har vi fått upp lite tavlor på väggarna i Ingas och mitt sovrum. Efter att vi gick igenom ingas tygsamilng förra veckan bestämde vi att vi skulle göra canvas av ett tyg med ett härligt älgtryck. Idag blev det av. Nu saknas de bara sängbord och montering av sänglamporna som Inga hittade på någon secondhand-butik för några månader sedan.

För att lyckas sy ett par byxor eller klä om en stol eller något liknande krävs det ofta något extra spännande för barnen som sysselsättning dels för att förebygga konflikter och att få lite arbetsro är också skönt. Jag såg till att bygga en tågbana med nästan alla bitar som vi har. Och om du tittat noga på banan så kan du se att hur du än kör med tåget så kan du alltid köra över allt. Det är inte alltid så lätt att få till det.

Nu när hösten kommer har vi insett att det finns många olika fåglar som är nyfikna på våran gård. Min kamera är numera alltid redo med zomlinsen på. Det har blivit några fina fågelbilder den senaste tiden. Hackspetten såg jag i skogen intill området där vi bor. den är den enda bilden som inte är tagen inifrån huset.

Bilder från vardagen

Det var ett ett tag sedan som jag la upp något här på bloggen men nu tänkte jag att jag ska få ut lite bilder som har lagt sig i en oordning på mitt skrivbord på datorn. Efter sommarens alla bilder som mest publicerades på Instagram blev jag lite fototrött. Men nu verkar suget ha kommit tillbaka en del. Den senaste veckan har kameran varit framme lite oftare än den senaste tiden. 

Jag börjar med Vilhelms födelsedag. Nu mera har vi en sexåring i familjen, en ganska nöjd sådan.

Idag är det skolfotografering för de två större sönerna så då blev det till att fixa hår och välja kläder som de tycker är lite finare. Jag passade på att ta bilder innan de stack iväg till skolan.

De andra två har också fastnat på blide den senaste veckan.

Sen har det blivit en hel del bilder på annat som jag har tyckt vara värt att ta kort på. bland annat Talgoxarna som kommer och besöker oss varje morgon och en dimmig och solig morgon.

Några veckor i landsbygden.

Sommaren är här, i alla fall på kalendern. När vi kolla på termometern där vi är skulle jag i bland ifrågasätta att vi faktiskt är juni. Allt under 15°C är ett dåligt sommarväder i min värld men vist har vi fått lite värme också lite då och då. En dryg vecka har gått sedan vi kom hit men vi har tyvärr inte hunnit njuta så mycket som vi önskade på grund av flera sjukdomsfall, större delen av familjen passade på att få en långvarig släng av någon typ av maginfluensa. Förs i måndags skulle jag säga att alla var friska. Tycker ni att det är mycket bilder på Melker beror det på att han och jag höll oss friska (Selma också men hon kan ju inte följa med på alla äventyr än). 

Men vi har hunnit att njuta lite också. Då solen inte bara gömmer sig bakom moln utan även passar på att värma upp luften också är barnen snabba på att ta sig ut (i alla fall om Inga och jag ger dem förslaget). Sen har vi ju hunnit fira födelsedag också :) , med förmodligen min godaste lasagne, en snygg och god tårta som Inga gjorde tillsammans med hennes mycket goda vaniljbullar. 

Även om inte vädret har varit kanon hela tiden så är jag med min familj och det tycker jag om.