Skaparlust och superman

Om du frågar Melker vad han heter blir svaret med mycket stor sannolikhet inte Melker. Ofta tillrättavisar han mig när jag tilltalar honom med just Melker, det namn som jag själ gav honom för drygt 3,5 år sedan. "jag heter inte Melker jag heter jag heter stålmannen". Det är inte bara något han får för sig då och då, han är väldigt konsekvens. På förskolan, hemma, om någon frågar på stan och till och med när vi har kvällsbön ber han att Stålmannen ska sova gott. Och när det är dags att sova är det allra helst sin stålmannenpyjamas han har på sig. Men han är inte ensam om att bli en superhjälte under nattid då och då. Ibland har vi två superhjältar sovandes hemma hos oss.

När vi inte somnar superhjältar här hemma har vi kommit in i en period då vi är lite med kreativa och produktiva. I vardagsrummet står vårt gamla köksbord. Det kan fungera som ett matsalsbord, spelbord, arbetsbord men den senaste tiden har det varit lite av ett pysselbord. Det ser ofta ganska stökigt ut på bordet men på något sätt gillar jag det lite grann. Det visar att vi gör saker, det mår jag bra av.

Lätt att tro att bilden är tillrättalagd men den är väldigt mycket äkta.

Längst upp i bild kan du skymta en ofärdig kjol som jag fick för mig att sy åt Selma. Kjolen är något som jag inte har haft speciellt mycket kontakt med förut. Jag har många i min omgivning som använder kjol men att se dem använda den är den relation jag har till plagget. Nu när jag har en dotter har jag kommit närmre plagget. Och jag tänkte att det kan ju verkligen inte vara svårt att sy en själv så utan mönster gav jag mig på uppdraget. Inga och jag har sparat på flera plagg som vi inte använder längre som vi har som tygresurs och i gömmorna fanns en tygkjol som nu är sönderklippt och återanvänd till en betydligt mindre kjol. Såhär blev den. Jag är ganska nöjd även om vissa sömmar är lite sneda och så.