Vardagarna kommer och vardagarna går men när vi summerar lite vad det egentligen är som händer i livet så märks det att det inte bara står still. Om någon vecka blir Selma 11 månader och det är inte långt ifrån ett år. Hon blir allt duktigare på att släppa taget och stå alldeles själv. Nu väntar vi med spänning på när hon ska försöka ta de första stegen. Jag tror att det kommer ta en stund eftersom krypa går så mycket fortare.
Någon gång när jag gick i gymnasiet i slutet av 90-talet fick jag för mig att sy mig ett par jeans. Förra veckan testade jag på det igen men den här gången till Axel. Min mamma hjälpte mig att klippa ut de olika delarna från ett par av mina egne byxor som jag inte använder längre. Sen utsatte jag Ingas symaskin för ett stort test att sy ihop ett par jeans. Den klarade det fin även om jag fick trä om maskinen ganska många gånger. Axel blev mycket nöjd med byxorna, så pass att det var just dom som han valde när alla hans byxor var rena.
För att lyckas sy ett par byxor eller klä om en stol eller något liknande krävs det ofta något extra spännande för barnen som sysselsättning dels för att förebygga konflikter och att få lite arbetsro är också skönt. Jag såg till att bygga en tågbana med nästan alla bitar som vi har. Och om du tittat noga på banan så kan du se att hur du än kör med tåget så kan du alltid köra över allt. Det är inte alltid så lätt att få till det.
Nu när hösten kommer har vi insett att det finns många olika fåglar som är nyfikna på våran gård. Min kamera är numera alltid redo med zomlinsen på. Det har blivit några fina fågelbilder den senaste tiden. Hackspetten såg jag i skogen intill området där vi bor. den är den enda bilden som inte är tagen inifrån huset.
